Rasist-attack mot Travellers från GP och Polisen

I Göteborgsposten den 10:e mars finns följande artikel: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.884193-polisen-varnar-for-asfaltlaggare

Vet Poliser och GP att de deltar i en hetsjakt på resandefolk som trappas upp i hela Europa? Vet de vad som hände vid Dale Farm? Vet de att fördomar och hat mot resande sprids allt snabbare och har nått extrema nivåer i England mot just Irish Travellers? Det står inte Irish Travellers rakt ut i artikeln, det står ”männen, som ofta är från Storbrittanien eller Nordirland”, vilket tyder på att GP antingen inte vet bakgrunden, eller mörkar att det handlar om en politiskt förföljd etnisk minoritet.

Irish Travellers är politiska flyktingar som gör allt de kan för att försörja sig och sina familjer. Polisen och GP följer alla klassiska sätt att diskriminera resandefolk. De går här ut och pekar ut en viss grupp som potentiella brottslingar och varnar allmänheten för deras framfart.

Är detta förenligt med demokrati, med att inte döma någon på förhand och att inte generalisera och inte döma ut vissa etniska grupper?

Polisen använder här också uttrycket ”svartjobb”, som i sig är rasistiskt, då ”svart” ska kopplas ihop med skum, olaglig till skillnad från ”vit” som betyder hederlig och ärlig. Att anklaga just resande för att vara ”svartmuskiga”, ha ”svarta ögon” och att jobba utan att vara skattskrivna är en del genom hela historien av diskriminering mot resande.

Vi hoppas att alla välkomnar Irish Travellers med kärlek och respekt i Göteborg, och motsätter sig GPs och Polisens hetsjakt överallt där det går. Vi hoppas också på att alla skaffar sig information om vad som hände på Dale Farm och den systematiska etniska rensning som drar fram i England. En etnisk rensning som kännetecknas av:

– Privata säkerhetsföretags vinstintressen (som Constant & co).

– Lokala och nationella mediers öppna rasism (Echo, the Sun), av the Localism Bill (som tar bort det nationella skyddet för resande i England).

– Vita, manliga, ilskna och oberäkneliga rasister (Len Gridley, Erik Pickles) och av ett näthat på bl.a. twitter mot travellers som får kommentarsfälthatet i Sverige att blekna.

– Brittiska regeringen som använder Travellers som hatobjekt när nedskärningar görs.

– FN och Amnesty som skickar den ena protesten efter den andra men aldrig gör något, av EU som låter hets mot romer och resande eskalera i alla medlemsstater.

Arbetarrörelsens och den breda antirasistiska rörelsen i England är sorgligt passiv. Labour-ledaren Ed Milliband stödde först vräkningen av Dale Farm, men efter påtryckningar från arbetare i partiet och facken ändrade han sig och var mot vräkningen. Men få gick ut offentligt och stödde de boende vid Dale Farm.

Att de engelska nationalister och konservativa som helst vill se den etniska rensningen mynna ut i ett folkmord i första hand hoppas på assimilering eller flykt då allt annat görs omöjligt, eller på att lokala rasister ska ta saken i egna händer efter år av statlig, kommunal och medial hatpropaganda, gör det inte mindre till ett folkmord. Att GP och den svenska polisen deltar är inget att förvånas över, då de båda gjorde detsamma när 30-50-talets hetsjakt på svenska resande var som värst, men det är något att förargas över och något vi alla måste säga ifrån mot.

Annonser

9 november: Glöm inte resandefolket

Nu den 9:e november minns vi kristallnatten 1938, en av de händelser som satte igång förintelsen. Nazister förstörde judiska kvarter, misshandlade, förde bort och och plundrade. Många är vi som säger att dessa krafter måste stoppas var de än dyker upp. Resandefolket och romer har liksom judarna angripits hårt av nazism och rasism under 1900-talet, och fortsätter utsättas idag. Liksom judar har de funnits i Europa i århundranden. Då de uppfattats som ett hot mot tanken på en nation-ett folk, och inte anpassat sig till den grad samhället krävt har de förföljts, fördrivits och utstått både systematisk diskriminering och assimilationsförsök.

I hela Europa, inklusive Sverige, är resande och romer en av de grupper som idag möts med mest misstro och förtryck. Vid sidan av de angrepp på romer vi sett i Frankrike, Italien och östeuropa har Storbritannien nyligen trappat upp sin diskriminering av de brittiska öarnas egna resandefolk, Irish Travellers. Den 19 oktober skedde den mest omfattande enskilda vräkningen av Travellers någonsin, på Dale Farm utanför London. Genom en brutal polisinsats och veckolånga rivningsarbeten gjordes 100-tals människor hemlösa. Sedan i slutet av augusti hade många aktivister från Storbritannien och hela Europa kommit till Dale Farm för att försöka stoppa vräkningen och stödja de boende, däribland en grupp svenska aktivister. Många av de svenska aktivisterna är kvar i England för att arbeta i solidaritet med de som blivit hemlösa efter vräkningen, och för att arbeta med det nystartade Travellers Solidarity Network som bildades 5 november. Andra befinner sig i Sverige. Vi vill prata om vad som hände och hur det kan stoppas i framtiden.

På morgonen 06:55 den 19:e oktober 2011 gick hundratals kravallpoliser in för att i gryningsmörkret påbörja vräkningen av Dale Farm. Polisen var aggressiva även med brittiska mått mätt. Basildon council, som beordrat vräkningen, hade lovat att det skulle gå lugnt till och att de inte skulle komma plötsligt i gryningen. I nuläget är Dale Farm så gott som jämnat med marken och majoriteten av de flera hundra boende, de flesta barnfamiljer eller gamla har idag ingenstans att bo utan får flytta runt med sina husvagnar. Detta är svårt på grund av de komplicerade regler som finns i de flesta kommuner för att hindra Travellers att stanna, vilket försvårar barnens skolgång och de gamlas hälsa.

I solidaritetsarbetet med Dale Farm gjorde vi en hemsk upptäckt: anledningen till att vi hör mindre om resandefolket och att det inte förekommer den här typen av öppna konflikter i Sverige är inte att Sverige är det trygga och rättvisa land det vill vara. Anledningen är att denna förföljelse har redan skett i Sverige, mest aggressivt under åren kring andra världskriget fram till 70-talet. Den etniska rensningen vid Dale Farm kan jämföras med händelserna i Jönköping 1948, då lokala rasister, myndigheter och medier tillsammans, genom fysiska angrepp och förtalskampanjer, bestämde sig för att etniskt rensa Jönköping från resande. Andra strategier som förekom över hela landet var tvångssteriliseringar, stöld och bortadoption av barn, regler som förbjöd resandes livsstil, förtryck av språk och kultur samt det politiska och mediala utpekandet av resandefolket som smutsigt, lömskt och genetiskt degenererat i kontrast mot det rena, skötsamma och hygieniska vita svenska folket.

Som en konsekvens av denna aggressiva rasistiska politik valde många resande att dölja sitt ursprung och sin kultur, att bara prata resanderomani innanför hemmets väggar och ibland att inte berätta för barnen om deras ursprung. På så vis har många resande berövats sin historia och hemlighåller för omvärlden att de tillhör resandefolket. Det finns också med största sannolikhet många som inte helt känner till att de har resande i släkten, på grund av adoptioner, fosterhemsplaceringar, tvångsförlyttningar och det under press frivilliga beslutet av dölja sitt ursprung och sin kultur. Många resande som lever i England idag är av irländskt ursprung medan resandefolket i Sverige kom hit söderifrån på 1500-talet. Olika resande delar alltså inte nödvändigtvis historiskt ursprung, men de har liknande situation, position och funktion i samhället.

Den officiellt erkända nationella minoriteten romer  i Sverige har idag två undergrupper, resande och romer. Detta förvirrar och innebär att varken resande eller romer får det skydd mot diskriminering och erkännande som de har rätt till. Gruppernas antal beräknas till 30000 vardera, men denna siffra kan vara högre om man skulle räkna in alla som dolt sin bakgrund. I Norge har resandefolkets historia uppmärksammats och familjer kompenserats i högre utsträckning än i Sverige. Det mesta av detta har skett nyligen och visar att det är fullt möjligt om myndigheterna bara vill. Vi anser att Sverige, om man vill komma vidare från sitt mörka förflutna, måste göra vissa saker:

1. Officiellt uppmärksamma och erbjuda kompensation till alla resande och romer som utsatts för Sveriges övergrepp och assimileringspolitik under 20-70-talet, i vilket ingår taktiker som sterilisering, stulna och bortadopterade barn, tvångsförflyttningar, pogromer med myndigheternas goda minne eller direkta delaktighet samt förtryck av språk och kultur. I detta uppmärksammande ingår också att erkänna resande och romer som två separata etniska minoriteter med olika bakgrund och behov, och därmed utöka antalet officiella minoriteter i Sverige från sex till sju.  

2. Aktivt motverka, uppmärksamma och säga ifrån internationellt mot övergrepp mot resande och romer i allmänhet och i Storbritannien, Ungern, Frankrike, Italien och Slovakien i synnerhet. Dessa övergrepp och myndigheternas diskriminerande politik är väl dokumenterade och kända. Människorättsorganisationer och FN har mycket information och bevisning att tillgå.

3. Sluta motarbeta resande och romer i Sverige idag. För att gottgöra historiens brott måste Svenska myndigheter, förutom kompensation, sända ett klart budskap till alla som tillhör de resande och romska minoriteterna i Sverige: er livsstil är accepterad. Detta innebär också att uppställa nya eller återställa boplatser som funnits i många kommuner (i dag finns i princip inga kvar), erbjuda hemspråksundervisning i både romani och resanderomani samt att ge stöd till kulturgrupper och organisationer som arbetar för resandes och romers rättigheter. En viktig åtgärd är att skärpa diskrimineringslagar för de kommersiella campingplatser där romer och resande idag bor, vilket bland annat innebär att kontrollera att ingen systematisk diskriminering förekommer, såsom tidsgränser som syftar till att hålla resande folk borta och istället bara ta in turister. Framförallt för minoriteten romer gäller också att nationellt inrätta ett förbud mot de lokala förföljelser riktade mot romer som förekommer i många kommuner, såsom förbud mot gatumusik, tiggande och den ålderomliga men nu avdammade ”lösdriveri”-paragrafen. Även de ur rättslig synpunkt tveksamma deportationerna av romer från östra EU måste upphöra. Som en generell förutsättning måste svensk socialpolitik sluta att se det som bättre att bo i lägenhet eller hus än i husvagnar. Istället bör man underlätta för ett boende i husvagn med fullvärdiga sociala rättigheter såsom socialt stöd, skolgång, sjukförsäkring och sjukvård. För detta krävs att det blir lättare att leva på resande fot och att sociala, ekonomiska och politiska rättigheter inte är beroende av att man är bofast i en och samma kommun.

Vi vill också betona den akuta situationen i Storbritannien och på Dale Farm just nu. De resande från Dale Farm är alltså hemlösa, en del har fått sina hus förstörda, vissa har husvagnar som de letar efter någonstans att ställa upp. De få hus som skulle fått stå kvar är allvarligt skadade och vägar och ledningar har förstörts. Närliggande kommuner har varnats av Basildon Council och vidtagit åtgärder för att hindra resande från Dale Farm att komma till deras områden. En rättsprocess väntar som väntas dels förbjuda de boende på Dale Farm (som lagligen äger marken) att beträda den, dels att tvångsförsälja marken som en del i att ålägga de resande att betala notan för vräkningen (!), en nota som uppgår till 200 miljoner kronor. Flera har ställt sina husvagnar på grannområdet som inte ska vräkas, men Basildon Council arbetar aktivt för att på rättslig väg tvinga bort dem därifrån.

Inga poliser, politiker eller bailiffs väntar rättegång för vräkningen på Dale Farm. Däremot ett flertal aktivister och Travellers. Flera riskerar fängelse för att ha gjort motstånd mot polisinsatsen. Under polisinsatsen gjorde poliserna allt för att se till att det skulle bli så: förutom att dölja sina ansikten och hindra både media och oberoende observatörer från att filma mycket av vad de gjorde förstörde de även kameror, försökte plantera droger på gripna personer, och var som mest brutala på platser där ingen såg.

Bland det grövsta våldet från polisen vill vi lyfta fram några exempel:

När polisen först bröt sig in på Dale Farm använde man sig av så kallade ”tasers”, elchockspistoler. Man sköt in genom stängslet på de aktivister som befann sig där. Detta är första gången i Englands historia som tasers används vid en vräkning eller mot politiska aktivister. Tasers får enligt lagen endast användas för att gripa enskilda individer som utgör en fara, inte mot grupper av människor eller vid demonstrationer. I augusti avled en man i England efter ha blivit skjuten med tasers vid ett gripande. Har man känsligt hjärta är risken för hjärtstopp stor. Inga allvarliga skador uppstod här, förutom brännskador på huden och det mentala traumat för de personer som träffades.

Nora Egan, boende på Dale Farm sedan många år, fick flera ryggkotor brutna av batongslag. När ambulansen kom med henne till sjukhuset vägrade de ta in henne. Ambulansen körde då tillbaka henne till Dale Farm, bar henne över barrikaderna tillbaka in i hennes husvagn. Några timmar senare föll hon i koma och ambulansen fick hämta henne igen. Denna gång var sjukhuset tvungna att ta emot henne.

Många skrämda boende, barn och gamla hade ställt sig på Patrick Egans gård. Denna gård skulle inte vräkas utan hade alla tillstånd som behövdes och förutsattes därför vara säker att befinna sig på. När polisen skulle gå genom Dale Farm valde de ändå att gå genom denna gård, slog sönder muren och var våldsamma och hotfulla mot de som befann sig där.

Flera av de mycket gamla boende på Dale Farm hade livsuppehållande elektronisk medicinsk utrustning inkopplad till sina husvagnar där de låg. Basildon council som beordrat vräkningen var väl medvetna om detta, det hade varit uppe i flera av de rättsprocesser som drevs för att stoppa vräkningen. När polisen kom valde de ändå att bryta all el. Ingen blev i slutändan allvarligt fysiskt skadad av detta och några av de berörda togs till sjukhus, men det ökade det psykiska traumat avsevärt för de inblandade och gjorde många oroliga. Under dagen gick rykten om människor som fått hjärtattacker eller dött till följd av elstoppet.

Uppe i den byggnadsställning som fanns över ingången till Dale Farm hade flera aktivister gått upp när polisen kom. Här var polis och bailiffs extra brutala. De aktivister som vägrade gå ner utsattes för ”pressure points”, en form av tortyr där man trycker hårt på känsliga ställen på halsen och i ansiktet för att få någon att göra som man säger, ofta använt mot aktivister som kedjat fast sig i något. Flera aktivister blev också slagna eller sparkade i ansiktet. En aktivist fick sitt huvud inkört i byggnadsställningen tills han gjorde som polisen sa. När han kom ner på marken svimmade han av smärtan och chocken och fick föras till sjukhus där han blev inlagd.

En del av våldet, kan man om man anser att polisen hade rätt att genomföra vräkningen i förstaläget, se som att polisen gjorde vad de ska när de möts av fysiskt motstånd vid en insats. Men mycket av polisens handlingar gick långt över detta, och var betydligt brutalare än många liknande situationer. För oss på plats kändes det som att de ville ge ett tydligt budskap: man ska akta sig för att försvara Travellers och göra motstånd mot vräkningar. Detta var första gången en vräkning av Travellers mötts med fysiskt motstånd och polisen ville knäcka oss direkt. De har inte lyckats, utan det nystartade Travellers Solidarity Network, bestående av resande och aktivister har lovat att organisera motstånd mot vräkningar av Travellers i framtiden.

Under de två månader vi bodde tillsammans med de boende på Dale Farm såg vi, förutom den starka sammanhållnnigen och överlevnadskampen i de resandes gemenskap, en öppen och påträngande rasism mot Travellers. Det handlade både om ett utbrett allmänt förtal och specifika saker, som att endast vissa barer, affärer och liknande tillät Travellers. Vi bevittnade själva vissa otroliga händelser, som hur andra gäster reste sig och gick när Travellers kom in på restauranger, taxichaufförer som vägrade köra till Dale Farm, hantverkare, rörmokare och liknande som inte ville göra arbeten inne på Dale Farm. Mycket av media, framförallt kvällstidningar, förstärkte många av fördomarna och ryktena, även om det fanns positiva undantag. Ett väldigt tydligt exempel på föraktet är det hatfyllda och rasistiska förtal som finns i kommentarerna till många Youtube-klipp samt på hashtagen #dalefarm på twitter: http://twitter.com/#!/search/%23dalefarm

Dale Farm är inte en isolerad händelse: sök t.ex. på Borehamwood, Brentwood, Smithy Fen, Cherry Orchard, Hovefields (+ Travellers) på Youtube och Google. Även om Dale Farm var värst hittils har nästan alla boende där varit med om våldsamma vräkningar förut och flera andra boplatser hotas i nuläget av vräkning

BBC Panorama – Dale Farm: the Big Eviction är en hyfsat opartisk och ingånende dokumentär om vräkningen och händelserna som ledde fram till den. Vi skulle gärna se att denna dokumentär visades i Sverige. http://www.bbc.co.uk/programmes/b0170cm1

Här är en okommenterad film från vräkningen som visar en hel del vad som hände, både vad polisen gjorde och motståndet: http://vimeo.com/31083040

Ken o’Keefe, en aktivist, har gjort en mer subjektiv film om händelserna från när polisen kom in och två veckor framåt, alltså det mesta av vräkningen och rivningen. Här får man också se mer vad som händer på personnivå:

del 1: http://www.youtube.com/watch?v=f3ptso3khdI&feature=related (15 min)

del 2: http://www.youtube.com/watch?v=aT0rmHqKLbU&feature=related (15 min)

del 3: http://www.youtube.com/watch?v=EbP-hHQys08&feature=related (14 min)

Det är sevärt, med många starka bilder. Det är uppblandat med hans egna kommentarer och åsikter, men han har lyckats fånga en hel del av vad som hände och vad polisen gjorde på film.

Vi uppmanar alla att ta reda på mer om resandefolkets historia och nutid.

För mer info om vad som händer nu på Dale Farm: http://dalefarm.wordpress.com/

Kontakta Kulturgruppen för resandefolket i Göteborg – http://www.kfrg.net/ – de berättar gärna mer om situationen i Sverige.

Bo Hazell har skrivit boken Resandefolket – från Tattare till Traveller som kom i ny utökad upplaga hösten 2011.

Årets 9:e November-demonstration i Göteborg: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.770858-tusen-tagade-mot-fascism

För historia:

p3 dokumentär om Jönköpingshändelserna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=4402313 (mars 2011)

Svenska wikipedia om Jönköpingshändelserna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tattarkravallerna_i_J%C3%B6nk%C3%B6ping

Svenska wikipedia om tvångssteriliseringar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tv%C3%A5ngssterilisering_i_Sverige

Samt böckerna Maija Runcis – Steriliseringar i Folkhemmet och Gunnar Broberg & Mattias Tydén – Oönskade i Folkhemmet.

Dale Farms Vänner går att nå på dalefarms_vanner@yahoo.se